Språket som arbetsmiljö

Luft, ljus och ergonomi är självklara delar av arbetsmiljön. Men språket påverkar minst lika mycket. För den som arbetar på ett språk som inte är ens modersmål kan varje samtal, möte och fikarast bli en del av både arbetet och integrationen.

Vi pratar ofta om de miljöer där vi lever och arbetar: luft, buller, ljus och ergonomi. Men det finns en annan miljö som vi oftast inte ens tänker på - språket.

Språket är som ett osynligt hav. Om det är ditt eget, ditt modersmål, eller bara ett språk du känner dig hemma i, då lever du bara i det. Du tänker inte på att varje fikarast, möte, varje instruktion eller varje litet skämt i korridoren bygger på att du utan större ansträngning förstår ord, tonfall, antydningar och även det som inte sägs rakt ut. När du sedan hamnar man i ett annat land blir plötsligt detta osynliga hav mycket synligt. Ibland är det lugnt vatten. Ibland går vågorna höga.

Ukrainska polska engelska..

Jag är från Ukraina har behövt anpassa mig till flera språkmiljöer: polska, engelskspråkig akademisk miljö och svenskt arbetsliv. Den polska delen kan sammanfattas ganska kort: jag trodde att jag talade polska ganska bra. Sedan förklarade arbetslivet vänligt men tydligt att “ganska bra” är ett mycket töjbart begrepp. Ukrainska och polska är tillräckligt nära varandra för att hjälpa, men också tillräckligt nära för att lura en med falska vänner. En liten språklig fälla med ett vänligt slaviskt ansikte.

Den svenska akademiska miljön är ett mer intressant fall. I många forskargrupper är engelska i praktiken det riktiga arbetsspråket. Det är en stor fördel. En utländsk forskare kan komma hit, börja arbeta, publicera, undervisa, gå på seminarier och dricka universitetskaffe utan att först lägga flera år på att lära sig svenska. På det sättet räddar engelskan det akademiska livet.

Men den skapar också en ganska bekväm glasvägg. Man arbetar i Sverige, tittar på svensk snö genom fönstret, får mejl på svenska och kanske till och med börjar ha åsikter om svensk fika. Samtidigt kan själva landet fortfarande kännas lite utanför. Universitetet talar engelska med dig. Men i mataffären, i vården, på Skatteverket, barnens lärare och dina grannar och arbetskamrater gör inte alltid det.

Svenskans små presenter

Min starkaste erfarenhet av svenska kom senare, när jag började arbeta på sjukhus. Jag hade gått klart SFI, börjat språkkurser genom arbetsgivaren och bad sedan mina kollegor att tala svenska med mig. Bara svenska, om inget verkligen behövde förklaras på engelska. I början kändes det lite som att simma med kläderna på. Man gör ungefär rätt rörelser, men självförtroendet sjunker ändå snabbt. Jag förstod kanske hälften när människor talade naturligt med varandra. Men efter hand vande sig örat. Hjärnan slutade få panik av långa svenska ord. Samtalen började låta mindre som lösa bitar och mer som ett flöde.

Svenskan har också sina små presenter till oss utlänningar. Grammatiken är inte omöjlig, särskilt inte om man redan kan engelska. Men språkets melodi och artiklarna kan vara oväntat svåra för någon vars modersmål inte har sådant alls. Man kan kunna ordet, förstå meningen och ändå känna att hela meningen har fått fel mössa på sig.

Mina bästa tips

För personer med utländsk bakgrund är det första rådet enkelt: vänta inte tills din svenska är “tillräckligt bra”. Den dagen är ett mytiskt djur. Använd språket tidigare, ofullkomligt och ofta. Be kollegor att fortsätta på svenska, men att tala lite långsammare eller upprepa vid behov. Använd korta meningar. Fråga igen. Gör misstag med värdighet, eller åtminstone med vetenskaplig nyfikenhet.

Det andra rådet är: använd fika. Det finns nog ingen bättre träning i vardagssvenska än att fika med kollegor. Det är informellt, återkommande, socialt och fullt av just det lilla språket som kurser sällan lär ut tillräckligt bra: skämt, reaktioner, tvekan, artighet, väderkommentarer och den heliga arbetsplatsfrågan om det finns mer kaffe.

Rädda inte med engelska

För kollegor och arbetsgivare är rådet lika enkelt: rädda inte människor med engelska för snabbt. Naturligtvis behövs engelska ibland. Men stöd kan också betyda att man upprepar samma sak på svenska, använder enklare ord och behandlar situationen som helt normal. Språkkurser via arbetsgivaren är inte en dekorativ bonus. De är en seriös investering i integration, trivsel och tillhörighet.

För språk är inte bara ord. Språk är tillgång till nyanser, förtroende, skämt, informella beslut och känslan av att vara inne i rummet, inte artigt stå kvar vid dörren.

Ibland börjar integration med något mycket litet: en kollega upprepar samma mening på svenska för andra gången, byter inte till engelska och beter sig som om detta är helt normalt. Det är faktiskt en ganska stor sak.

Text: Ivan Hetman,

Kemist

PhD, Docent