Priset för en dålig arbetsmiljö

Varför har ingen sagt något? Det är frågan mina patienter ställer när de inser att deras arbetsliv är allvarligt hotat. Genom möten med patienter synliggörs brister i arbetsmiljön och i förebyggande kontroller, ofta när det är för sent. För att minska lidande krävs ett tydligare fokus på vad som står på spel när arbetsmiljön brister.

Arbetslös, det var tanken patienten fick när jag berättade att hans hälsotillstånd rimmade illa med arbetsuppgifterna. Sedan kom det verbalt också – då är jag arbetslös. Ett abrupt avslut på ett annars nervöst men trevligt samtal.

Detta scenario är tyvärr inte ovanligt i min vardag. En del stormar ut med ilska i varje steg de tar, andra med en förvirring som yttrar sig som ett lugn, och vissa lägger helt enkelt på luren. Oavsett hur det slutar brukar det få mig att stanna upp och begrunda min bedömning och dess följder.

Besviken och förvånad

Vad är det denna individ tänker på? Vad är det hen upplever riskerar att gå förlorat?
Även om det många går att få till arbetsanpassningar eller omplaceringar så är det inget som är givet.

När jag förklarar för patienter att de borde ha genomgått sin första lagstadgade medicinska kontroll innan anställning, och därefter återkommande med jämna intervall, varierar reaktionerna. Men ofta möter jag besvikelse och förvåning. Varför har ingen sagt något?

För många av oss utgör arbetsplatsen en viktig social plattform och ett sammanhang – för vissa det viktigaste. Ett arbete innebär också ekonomisk trygghet och en plats där man utvecklas som person.

Nedtonade hälsorisker

En del genomgår sin första medicinska kontroll flera år efter att anställningen påbörjats. Orsakerna kan vara flera. Ibland framkommer det att arbetsgivaren inte varit tillräckligt bevandrad i arbetsmiljöfrågor. I andra fall tonas hälsorisker ned – både av arbetsgivare och arbetstagare. Det finns också en rädsla för att kontroller kan leda till negativa konsekvenser för den anställde.

Det är inte ovanligt att jag får höra att flera har arbetat länge utan besvär. Lika ofta hör jag det motsatta – att äldre kollegor har problem, men att det är något man inte pratar om. Oavsett vilket klimat som råder på arbetsplatsen utgör detta ett hinder för att förebygga ohälsa, undvika olyckor och minska onödigt lidande, särskilt vid redan kända sjukdomar.

Arbetsgivare har ett långtgående ansvar – något som inte alltid är allmänt känt. Policys och arbetsmiljöarbete är därför inte en parentes i verksamheten, utan en grundläggande del, särskilt för arbetstagarna. För dem kan en bristfällig arbetsmiljö leda till allvarliga hälsoproblem och i värsta fall dödsfall – med konsekvenser långt utanför arbetsplatsens väggar.

Begripliga konsekvenser

Även om arbetsmiljöarbete ibland kan uppfattas som abstrakt och formellt utan tydliga kortsiktiga belöningar, är det avgörande för att behålla ett långsiktigt perspektiv.

Mitt förslag är att tydligare koppla arbetsmiljöfrågor till konkreta och begripliga konsekvenser:
Vad vinner vi på att satsa på arbetsmiljön – och vad riskerar vi vid bristande satsningar?

Behnam Saghebpori
Specialistläkare