Ett nytt arbetskontrakt: hälsa, arbetsmiljö och generationer

När två olika synsätt på arbete möts har vi mer nytta av att lyssna och lära än att avfärda.

Jag tycker mig ana ett mönster bland de yngre patienter jag möter. Det finns givetvis en stor variation, men många beskriver högre krav på sin arbetsmiljö och en tydligare ambition att undvika skador och ohälsa som följd av arbetet.

Flera av dem är även skyddsombud och påtalar brister till arbetsgivaren – något som av många mer erfarna och därmed äldre medarbetare ibland kan uppfattas som otänkbart. I dessa grupper har yrkesrelaterade skador och ohälsa i vissa fall setts som en del av arbetet. Fenomenet är inte nytt och har uppmärksammats tidigare, bland annat bland ultraljudsundersökare där belastningsrelaterade besvär länge betraktats som en naturlig del av yrket.

Det fanns en tid då arbetstagare tog ett jobb, ofta sitt första, och stannade tacksamt kvar fram till pensionen. Med tiden har detta förändrats. Begrepp som job hopping och job shopping har etablerats, särskilt bland yngre arbetstagare, där fokus i högre grad ligger på vad individen vill ha ut av sitt arbete och hur den egna yrkeskarriären kan optimeras.

I rapporten Arbetsmiljön 2024 från Arbetsmiljöverket uppger cirka 50 procent av personer i åldern 16–29 år att de ”nej, troligtvis inte” bedömer att de kommer att kunna arbeta fram till pensionsåldern inom sitt nuvarande yrke. De främsta skälen som anges är hälsa, arbetsuppgifter och arbetsmiljö.

Betyder detta att guldklockornas era är förbi?

Chefer inom olika branscher vittnar om att intervjusituationerna har förändrats. De möts av andra frågor, i en annan ordning än tidigare. Lön och balans mellan arbetsliv och privatliv lyfts ofta tidigt i processen. Tjänster som innefattar obekväma arbetstider, hög tillgänglighet och arbete med kort varsel möts i högre grad av krav på individanpassning eller är inte tänkbara.

Föreställningen om en långsamt stigande yrkeskarriär, inlindad i blod, svett och tårar, framstår inte längre som lika självklar. Tanken om yrket som ett kall har förlorat en del av sin kraft.

Är hundårens tid ett minne blott?

Parallellt med detta beskriver chefer även yngre medarbetare som upplever sömnsvårigheter och som tycks ha tappat, eller aldrig tillägnat sig, grundläggande återhämtnings- och hälsorutiner. Här kan man fråga sig vilken roll dagens samhälle spelar, exempelvis genom omfattande skärmtid sent på kvällen och det innehåll som konsumeras.

Den rådande ekonomiska situationen, faktiska jobbmöjligheter – och upplevelsen av dessa – påverkar sannolikt hur individer ser på sin nuvarande eller framtida anställning. Detta kan till viss del förklara den uppfattade diskrepansen mellan arbetsgivare och yngre generationer.

Kommer denna klyfta innebära att arbetsgivare behöver förbättra arbetsmiljön för att attrahera framtidens arbetskraft? Eller riskerar ett ökat fokus på individens bästa att leda till mer sårbara arbetsplatser, där personalomsättningen ökar och arbetsmiljön försämras när färre söker och fler lämnar?

Även om utvecklingen är svår att förutsäga är det oundvikligt att dessa två perspektiv måste mötas. För att lyckas behöver båda parter lyssna på varandra och, där det är möjligt, hitta gemensamma lösningar. I vissa branscher kan detta bli en viktig drivkraft för att utveckla arbetsmiljöarbetet i rätt riktning.

Behnam Saghebpori

Specialistläkare