Ny forskning om hälsorisker med plast

Det är många forskare över hela världen som forskar om plaster och hur plast påverkar människors hälsa. Nyligen samlades forskarna på en konferens i Manchester där mycket handlade om plaster och mikroplaster.

Plast är ett av de mest vanliga människotillverkande ämnen som finns på vår jord. Det finns uppskattningar som säger att det tillverkats mellan 6–10 miljarder ton plast fram till nu. Mängden plast som tillverkas ökar också hela tiden. Tyvärr har vi varit dåliga på att återvinna plast. Det finns uppskattningar som gör gällande att cirka 80 procent av all plast som vi hittills har producerat hamnat på soptippar eller i miljön. Plasten är därmed ett stort miljöproblem och vi börjar förstå mer av plastens negativa effekter på växter, djur och människor.

Ett problem med plast som hamnar i miljön är att den kan brytas ner i mindre bitar. Detta kan ske via kemisk, fysisk eller mikrobiell aktivitet. När plast når en storlek som är mindre än fem millimeter kallas det för mikroplast. Just mikroplaster anses vara mer farliga för djur och människor då plastbitarna är så små att de kan tas upp i kroppen. Plast är därtill en heterogen grupp av ämnen och när plasten bryts ner skapas mängder av olika partiklar med olika innehåll. Dessa små partiklar kan i sin tur binda upp andra kemikalier som var och en för sig kan vara dåliga för hälsan.

På konferensen i Manchester handlade mycket om problematiken med att mäta dessa mikroplaster, och om de vetenskapliga upptäckter som under senare år som kommer hjälpa forskningen framåt. Flera forskargrupper har exempelvis använt sig av något som kallas för Raman spektroskopi. Det är en analysmetod som inte förstör materialet som undersöks eftersom metoden använder sig av ljus som identifierar olika kemiska ämnen, som exempelvis olika sorters plats. Med detta verktyg hade olika forskargrupper lyckats identifiera ännu mindre plastpartiklar med en storlek runt någon eller några mikrometer. Detta öppnar upp för användningen av metoden till olika system för miljöövervakning samt för toxikologiska tester.

Andra forskare visade på hur de hade samlat damm från bostäder. De använde sig av två färgämnen, Nile Red och Trypsanblå, för att skilja plast i dammet från damm med mänskligt eller mikrobiologiskt ursprung. Forskarna kunde sedan visa att damm från bostäderna innehöll olika plastföreningar som i sin tur eventuellt kan påverka hälsan.

Kunskapen om mikroplast och även deras vidare nedbrytnng i ännu mindre delar, nanoplast, är på uppgång. En vetenskaplig sammanställning visar på en kraftig ökning av vetenskapliga artiklar som handlar om mikroplast. Vi står därmed inför en period av utökade kunskaper kring mikroplasterna och deras eventuella risker för natur, djur och människor, vilket jag anser är mycket positivt.

Text: Stefan Ljunggren, certifierad Yrkes- och miljöhygieniker