Att alltid lukta rutten fisk

Ett fåtal personer saknar förmågan att helt eller delvis omvandla trimetylamin till trimetylaminoxid. Resultatet blir ett överskott av trimetylamin i kroppen som kan utsöndras genom utandningsluft, svett, urin eller andra kroppsvätskor. Det stinker rutten fisk.

Jag råkade på fenomenet i min forskningsstudie på ett gjuteri. Vi skulle samla urin från personer som jobbade med aminer vid tillverkning av gjutkärnor. Gjutkärnor som därefter användes vid gjutning av motorblock. Här rörde det sig om dimetyletylamin som används som katalysator i Cold-box system, som är en gjuterimetod. Dimetyletylamin orsakade synstörningar hos arbetarna och ville undersöka hur aminen omsätts i kroppen.

Dimetyletylamin är kemiskt nära släkt med trimetylamin. De omsätt via samma enzymsystem i kroppen. Den har en lukt av rutten fisk, men ändå en bråkdel av den obehagligt starka lukten av rutten fisk från trimetylamin. Det som luktar fisk från fisk är just trimetylamin.

I kroppen finns trimetylamin till mer än 95 procent i oxiderad form. Oxiden luktar inte alls. Vi får i oss trimetylamin genom att äta fisk, ägg och bönor, som sedan omvandlas till den luktfria oxiden, trimetylaminoxid.

När vi analyserade dimetyletylamin i arbetarnas urin, hängde också trimetylamin med i samma analys. På en person i studien fann vi att både dimetyletylamin och trimetylamin hade låg grad av oxid i både blod och urin. Av en slump hade vi alltså hittat en av fåtaliga människor som hade väsentligt försämrad förmåga att omvandla aminen till oxid.

Hos drabbade personerna kan tillvaron bli jobbig när kroppsvätskor och utandningsluft luktar obehagligt. Fenomenet har flera namn, trimetylaminuri, fiskluktssyndromet eller engelska Fish odor syndrome

Rätt kost kan minska problemen genom att undvika den mat som innehåller trimetylamin, det vill säga fisk, ägg bönor med mera. Expressen skrev om ett fall 2017. Du kan läsa den här. Länk till annan webbplats.

Texten är skriven av Bengt Ståhlbom, yrkes- och miljöhygieniker