Dags för svenskt gränsvärde för svetsrök

På EU-nivå har därför en process för att ta fram ett gränsvärde för svetsrök startats vilket är välkommet även om detta förmodligen kommer ta längre tid. Jag skulle gärna se att Arbetsmiljöverket går före genom att sätta ett nationellt gränsvärde för att bättre skydda folk i svetsmiljöer.

Svetsning utgör en mycket viktig process inom industrin då det är en av de mest använda metoderna för att sammanfoga olika metaller. När man svetsar så frigörs dock en mängd olika gaser och partiklar som kan ha negativa effekter på hälsan för arbetstagare som utsätts. Detta är en mycket vanlig exponering i arbetsmiljön då det i Sverige finns cirka 15 000 arbetstagare med svetsare som jobbtitel och upp till cirka 150 000-238 000 personer som arbetar delvis med svetsning i sitt arbete.

Några av Sveriges ledande arbetsmiljöforskare har via en ledare i den vetenskapliga tidskriften Scandinavian Journal of Work, Environment and Health i slutet av förra året lyft fram viktiga aspekter som bör beaktas när ett sådant gränsvärde sätts (länk finns i slutet av inlägget).

Det har varit känt ett tag att svetsrök från rostfritt stål kan vara cancerframkallande, troligen till följd av att det bildas sexvärt krom. Men år 2017 så slog International Agency for the Research on Cancer (IARC) fast att även svetsning i så kallat låglegerat stål, som innehåller mindre av exempelvis krom jämfört med rostfritt stål, kan orsaka cancer. Forskarna lyfter i sin ledare att det är viktigt att man inte bara kollar på cancerrisken utan även ser till alla andra kända hälsorisker med svetsrök när man sätter ett gränsvärde. Andra hälsoeffekter innefattar att svetsrök kan ge kroniskt obstruktiv lungsjukdom och astma, öka risken för hjärtinfarkt/hjärtkärlsjukdom, ge effekter på hjärnan men också att kvinnor som exponerats kan få förtidigt födda barn med lägre födelsevikt.

Många av dessa effekter har via nyare forskning kunnat ske vid halter om runt 0,8 mg/m3 av respirabelt oorganiskt damm om man ser till ett helt arbetsliv (40 år). Som jämförelse har Sverige idag ett hygieniskt gränsvärde om 2,5 mg/m3, en halt som därför inte alls skyddar arbetstagarna i tillräcklig utsträckning. Det vore därför av godo om Sverige tog efter föregångsländer så som Danmark och Nederländerna som redan förekommit EU-lagstiftningen och infört nationella hygieniska gränsvärden om 0,5-1,7 mg/m3 (beroende på material och svetsmetod) respektive 1 mg/m3.

Införandet av ett lägre svenskt gränsvärde skulle tvinga svetsföretag att se över sin arbetsmiljö och förbättra denna för att minska riskerna för sina arbetstagare. Frågan är dock om Arbetsmiljöverket vågar ta steget och föregå sänkningen eller om vi ska få vänta i flera år fram till att EU-lagstiftningen först trätt i kraft för att sedan i efterhand ändra även svenska föreskrifter? Förlorarna i det andra fallet skulle vara de svenska arbetstagare som idag är utsatta för skadliga halter och fortsätter vara det i väntan på att ett gränsvärde införs.