Usel arbetsmiljö på grund av könsnormer

Karin Sjöberg Forssberg visar i sin avhandling att en god arbetsmiljö är en fråga om makt och handlingsutrymme.

För några månader sedan skrev jag om hur machokulturen marinerar byggarbetsplatser med en kultur som gör att skyddsåtgärder förlorar effekt eftersom machokulturen tvingar män att ta risker och utsätta sig för fara på jobbet. Inom bland annat byggsektor och sjöfart uppmärksammas machokulturen alltmer som ett allvarligt arbetsmiljöproblem. Genus styr även arbetsmiljön på typiskt kvinnliga arbetsplatser. Hemtjänsten är ett exempel på hur genus dominerar arbetsmiljöarbetet till att handla om – ingenting. Det är en verksamhet där det inte finns tillräckligt med luft i systemet för att ens kunna bedriva ett arbetsmiljöarbete.

”Om det systematiska arbetsmiljöarbetet hade fungerat skulle det inte vara så här illa”.

Det säger Karin Sjöberg Forssberg som i avhandlingen Makt och möjligheter att förändra? Systematiskt arbetsmiljöarbete i könade offentliga verksamheter visar på stora skillnader vid jämförelse mellan kommuners tekniska förvaltningar och hemtjänsten.

”För dem som jobbar inom hemtjänsten handlar det om att klara av närmsta arbetspasset, att hela tiden anpassa sig efter dagens förutsättningar så att brukarna får det de behöver”, säger hon.  

Karin Sjöberg Forssbergs forskning visar på undermåliga villkor inom hemtjänsten. De är ständigt underbemannade med många timvikarier, det saknas balans mellan krav och resurser och förutsättningarna för lärande är avsevärt sämre än för männen som arbetar på den tekniska förvaltningen.

”Driftledare på den tekniska förvaltningen har höga förväntningar på lärande och på att kunna hantera digitala system”, säger Karin Sjöberg Forssberg som berättar att inom hemtjänsten finns inga sådana förväntningar. Alla kan inte ens incidentrapportera på datorn. Det får den göra som kan.

”De har ett system av mappar, pärmar, lösblad och kom-i-håg-lapppar som får täcka upp för bristerna i digital kompetens”.

Hon berättar också om intervjuerna hon gjorde på respektive arbetsplats.

”På tekniska förvaltningen sitter de i fina kontor med ett väl utrustat konferensrum. Hemtjänsten har trånga lokaler i en källare, alla anställda får inte plats samtidigt i lokalerna och det saknas möjlighet att visa en digital presentation.

Karin Sjöberg Forssberg berättar också om att beskrivningen av någon som är en duktig hemtjänstarbetare är en beskrivning av en personlig läggning.

”Det är ju ingen som beskriver en duktig driftledare utifrån personlig läggning”, säger hon.

Karin Sjöberg Forssberg menar att det i kombination med dåliga arbetsvillkor och låga förväntningar på lärande är faktorer som gör arbetsmiljön dålig och arbetsmiljöarbetet närmast obefintligt.

”Om det systematiska arbetsmiljöarbetet fungerat hade det inte varit så här illa”, säger hon och nämner stressade chefer med omöjliga förutsättningar som erbjuds kurser i mindfulness och hur man hanterar sin almanacka när det är brister i arbetsmiljön som är problemet.

Karin Sjöberg Forssbergs poäng är vikten av att lyfta arbetsmiljön till organisatorisk nivå.

”Arbetsmiljö skapas på organisatorisk nivå”, säger hon.

Det handlar om att synliggöra könsnormer och maktförhållanden och hur de påverkar, att skapa balans mellan krav och resurser och att minska antalet timanställda i hemtjänsten.

Karin Sjöberg Forssberg tror att om den politiska viljan finns kan förändringen gå fort.

”Intresset är väldigt starkt bland hemtjänstanställda. Det handlar om att ge dem resurserna och stöd i förändringsarbete, och hjälp att bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete och att organisera gemensamma lärprocesser”, säger hon.

”Det brukar heta att vi inte vet vad den höga sjukfrånvaron inom hemtjänsten beror på. Men det vet vi. Människovårdande yrken måste värderas högre. Hemtjänstpersonal har många gånger en orimlig arbetsmiljö och nästan inga egna möjligheter att förbättra den, eftersom de inte ges några förutsättningarna för lärande och utveckling”.

Text: Karin Sjöberg Forssberg