Gamla gifter är politikens huvudvärk idag

I ett område som kallas för Västra Hamnen och som ligger i anslutning till Vänern fick kommunen i mitten av september en rapport med markundersökningar av ett område där det deponerats porslin.

Denna konsultrapport redovisade höga halter av ytligt liggande bly i ett grönområde där det tidigare funnits planer på att bygga bostäder. I och med tidigare undersökningar mellan 2014-2017 så efterfrågades mer detaljerade undersökningar av den deponi med porslinsavfall som finns i området. Detta porslinsavfall kommer från Rörstrands gamla fabrik. Själva blyet tros komma främst från den glasyr som porslinet belades med men även annat avfall från verksamheten.

I ett speciellt område har mycket höga halter av bly uppmätts där medelhalten låg på 5554 mg bly per kg undersökt material. Maxhalten nådde hela 52300 mg bly per kg undersökt material. Detta ska jämföras med riktvärde för farligt avfall som går vid 2500 mg bly per kg undersökt material. Samma rapport uppskattar att det rör sig om jordmassor i storleksordningen om 35 000-55 000 m³ som måste åtgärdas för att kunna användas i framtiden.

Hela denna problematik liknar mycket det vi från AMM sett i Glasriket där de har stor spridning av toxiska metaller inklusive bly och arsenik från glasavfallet på dessa platser. Där har glasavfall, likt i Lidköping, deponerats runtom i samhället eller använts som utfyllnadsmaterial i vad vi får hoppas var blind okunskap kring att metallerna kunde spridas från dessa.

I glasriket har det lett till en lång rad av saneringar av olika glasbruks bruksområden och deponier. Dock återstår ett stort antal platser med höga halter metaller som inte kommer vara färdigsanerade förrän tidigast ca 2030. Även här har de gamla anrika industrierna som burit orterna under århundraden tyvärr bidragit till en situation som vi med dagens kunskap måste åtgärda för att minska hälsorisker.

I Lidköping så har kommunen direkt efter att rapporten offentliggjorts börjat stängsla in och skylta kring det drabbade markområdet för att skydda människor. Därefter så kommer kommunen genomföra en så kallad ansvarsutredning för att se vem som har ansvar för sanering – just Rörstrand lade ner sin tillverkning vid fabriken 2005. Först efter det kan åtgärder genomföras – frågan är dock hur mycket huvudvärk dessa historiska miljögifter kommer orsaka kommunens lokalpolitiker framöver?