Arbetsmiljö som skapar plats och möjlighet för alla

För knappt tio år sedan svarade drygt 60 procent av svenskarna i en stor undersökning (sorry, minns inte riktigt när och vilken undersökning) att de aldrig skulle låta en person med adhd vara barnvakt åt deras barn. Ännu färre var sugna på att få en arbetskamrat med adhd eller aspberger.

Men tiderna förändras, tack och lov, för med ökad kunskap minskar fördomarna och nyfikenheten tar vid. På senare år har många arbetsplatser öppnat upp för människor med exempelvis adhd. Det innebär att många andra också har fått erfara hur bra man mår av konkreta mål, tydlig struktur, tydliga prioriteringar, tydliga deadlines, positiv feedback och en bra helhetsbild över arbetet.

Och den utvecklingen beror ju inte på att personer med adhd är födda strateger och planerare. Tvärtom. Det är på grund av att medarbetaren med adhd har så svårt att prioritera och planera som den här utvecklingen sker.

Det handlar om att de stöd och anpassningar som medarbetare med adhd får på jobbet också spiller över på andra medarbetare. En efter en upptäcker att de blir mindre stressade, arbetar mer effektivt och mår bättre om de också lägger lite tid på tydligare struktur, planering och prioritering.

Det som är nödvändiga anpassningar för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är således också bra för även för andra medarbetare. Samma sak ser man för övrigt i skolans värld.

Men än finns en bit att gå på vägen mot öppenhet och tolerans. Det är fortfarande många som inte vågar vara öppna med sin diagnos, särskilt inte på jobbet. Det finns en rädsla att råka illa ut på grund av fördomar och okunskap. I ett arbetsmiljöperspektiv blir det här krångligt.

Den som inte är öppen med sin diagnos kan inte heller förvänta sig anpassningar och stöd. Det är först när arbetsgivaren fått kännedom om en medarbetares diagnos som det finns en skyldighet att anpassa med exempelvis hjälpmedel. Det är också först när arbetsgivaren känner till diagnosen som diskrimineringslagarna kan gälla.

Kanske kan de nya universellt utformade arbetsplatserna, UUA, bli framtidens sätt att bygga arbetsplatser där målet är att det ska finnas plats och möjlighet för alla att bidra.

Begreppet universell utformning är hämtat från FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det innebär att fokus flyttas från utpekande och stigmatisering till inkluderande lösningar som skapar goda förutsättningar för alla. 

Men tanken med universellt utformade arbetsplatser är större än så: Akademikerförbundet SSR driver sedan 2018 i samarbete med flera andra organisationer och företag projekt för universell utformning av arbetsplatser. På deras webbplats kan man läsa: ”UUA bygger på en helhetssyn som går längre än traditionell handikappanpassning eller enskilda integrationsåtgärder. Hellre göra rätt från början än att behöva improvisera enstaka anpassningar”.

Sveriges Företagshälsor är en av flera organisationer som deltar i projektet som de beskriver på sverigesforetagshalsor.se som en modell för hur moderna arbetsplatser blir framgångsrika genom att passa alla:

”Genom att ta ett helhetsgrepp på arbetsmiljö, arbetssätt och kompetensförsörjning skapas lösningar som fungerar i en föränderlig tid. Det gör arbetsplatsen mer attraktiv och ger förutsättningar för bättre resultat. Ingen har råd att gå miste om kompetens varken enskilda arbetsplatser eller samhället i stort för att ålder, funktionsvariation, språkkunskaper eller ohälsa inte bemöts på bästa sätt.

Universell Utformning av Arbetsplatser – UUA handlar både om att skapa effektiva organisationer och rätten till att vara delaktig i arbetslivet på lika villkor. Fler arbetsplatser behöver tänka på en universell utformning och i arbetet med UUA ingår såväl utbildningar som strategisk påverkan”

Text: Sara Loftås, handläggare, Arbets- och miljömedicin