Glad Internationell kvinnodag?

Ibland hör jag bittra kommentarer kring varför internationella mansdagen (som för övrigt är den 19 november) inte uppmärksammas på samma sätt. Självklart är mäns hälsa och situation lika viktig, men faktum är att vad som en gång kallats världens mest jämställda land, inte är så jämställt.

Enligt siffror från Försäkringskassan har kvinnor generellt högre sjuklighet vad gäller såväl diagnostiserad som upplevd fysisk och psykisk ohälsa och besvär. Detta är i sig inga nyheter. Att kvinnor har högre sjuktal är snarare en trend som hållit i sig sedan 1980-talet.  Varför det ser ut på det sättet har inte bara en förklaring, utan många. Men en väsentlig del i det hela är inget mindre än vår arbetsmiljö.

Något vi även lyft i tidigare inlägg i anslutning till den Internationella kvinnodagen är Arbetsmiljöverkets lärdomar från ett projekt kring kvinnors arbetsmiljö som sammanställts i en vitbok om kvinnors arbetsmiljö. Något man bland annat fann under detta arbete var att kvinnor, i högre utsträckning, rapporterar:

• höga krav och lägre resurser i arbetet
• tillfälliga anställningar
• låg kontroll
• höga psykologiska och höga emotionella krav

Annan svensk forskning visar att kvinnor har sämre möjlighet till återhämtning i arbetet såsom att ta korta pauser, styra sin arbetstid och anpassa sitt arbetstempo.

En gemensam slutsats som dock kan dras från forskning kring arbetsmiljö är att kvinnor och män som utsätts för samma exponeringar och belastningar i arbetslivet påverkas på liknande sätt. Skillnaden är alltså inte mellan könen, utan hur våra respektive arbetsmiljöer ser ut. Arbetsmarknaden i Sverige är könssegregerad.

Kvinnor arbetar i större utsträckning inom vård, skola och omsorg där ovanstående risker i arbetsmiljön är extra vanliga. Män inom kvinnodominerade yrken har alltså samma risk att uppleva ohälsa och sjukfrånvaro som kvinnor i samma yrke har.  Dock tenderar män och kvinnor i samma yrken att befinna sig på olika hierarkiska nivåer, där kvinnor har en lägre position än män. I förlängningen innebär det sämre arbetsmiljö, lägre inflytande och lägre lön.

Det kan även finnas stor skillnad inom olika verksamheter i samma organisation. Ett exempel på detta från Arbetsmiljöverkets sammanställning var att hemtjänsten, som är kvinnodominerad, hade fler anställda per chef, fler deltidsanställda, sämre bilar och färre stödfunktioner jämfört med verksamheten teknisk service, som är mansdominerad.

Enligt LO:s jämställdhetsbarometer tjänar en arbetarman närmare 6000 kr mer i månaden än en arbetarkvinna och manliga tjänsteman tjänade i snitt över 9000 kr mer i månaden än kvinnliga tjänstemän (beräknat på faktiskt månadslön). Detta speglar även det faktum att kvinnor arbetar deltid i större utsträckning än män. Foto: Michael Longmire

Arbetsmiljöverkets syftesbeskrivning av Vitboken avslutas med ”Kunskapen finns för att förändra och gå från ord till handling”. Men vilka handlingar har tagits? Vad har hänt? Förra året varslade ett flertal sjukhus personal, samtidigt som personal larmat i media om allvarliga överbelastningar.

Lärarnas Riksförbund rapporterade förra året om nedskärningar inom skolan i sju av tio kommuner. I kombination med ökade undervisningstimmar och ökade dokumentationskrav lyftes även att många lärare övervägde att lämna yrket på grund av arbetsbelastningen. Under 2019 granskades hemtjänsten i Göteborgs stad av Arbetsmiljöverket och kommunen hotas nu av vite på en miljon kronor om de inte löser problem med bland annat minutstyrning och arbetsutrustning innan 1 maj i år.

Så trots att vi vet allt detta, trots att det sett ut såhär under en lång tid så fortsätter det se ut såhär! När ska det förändras? Vem ska vårda vårdpersonalen, när ska utbildare få utbildas och vem ska visa omsorg för omsorgspersonalen?

I tillägg ökar även den psykiska ohälsan hos unga, även här framförallt kvinnor. Enligt en rapport från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor (MUCF) från 2018 uppgav närmare hälften av dagens unga att de hade stressrelaterade symptom. En siffra som låg på 34 procent 2007. 60 procent av tjejerna svarade att de ofta har problem med stress, motsvarande siffra för killar var 36 procent. Så hur kommer framtidens arbetskraft se ut när våra unga redan är utmattade innan de påbörjar sitt arbetsliv?

För att fira den internationella kvinnodagen uppmuntrar jag därför alla – kvinnor, män och icke-binära att fundera och diskutera med era arbetskamrater – vad kan ni göra för att förbättra er arbetsmiljö? Tänk gärna litet och genomförbart – en liten faktiskt förändring slår en omvälvande plan som aldrig blir av. Och till alla arbetsgivare därute, hur ser ert systematiska arbetsmiljöarbete ut? Hur kan ni bidra till en mer jämställd arbetsmarknad? Kunskapen finns, nu är det dags för förändring!