Att nå ut med information om hälsorisker

Vi brukar träffas två gånger per år för informationsutbyte om frågor som berör hälsorisker kopplat till metallföroreningar i glasriket.

Både myndigheter och vi sitter inne med mycket information som ibland även behöver förmedlas till allmänheten. Försök har gjorts, men frågan är om informationen når dem som verkligen behöver den. Information har lagts ut på kommunernas hemsidor och media har förmedlat viktig information. Dessutom har myndigheterna anordnat personliga informationsmöten till närmast berörda, men då handlar det inte enbart om hälsorisker, utan mer information om utförda markundersökningar och framtida sanering. 

Hur många söker egentligen aktivt information på kommunernas hemsidor? Knappast någon bland allmänheten, men centrala myndigheter och media hittar ofta informationen på hemsidorna, enligt några mötesdetagare. De flesta söker via Google, Bing eller andra söksidor. Andra får information via sociala medier, men där har vi ett annat problem. Vilseledande information! Vad kan man lita på? Forskarna kommer också med ny kunskap som många gånger upplevs motsägande.

En gång för några år sedan, gick vi ut med ett resultat om att det var överrisk för cancer och förhöjda kadmiumhalter i blod och urin hos högkonsumenter av lokalt odlade grönsaker/rotfrukter och svamp från ett förorenat område. En äldre kvinna från området som inte hade varit med i studien blev intervjuad av lokal-TV, uttryckte sin misstro över budskapet på följande sätt:

”En vet inte va en ska tro på! Ene dan ä dä modernt att forske om diabetes, andre dan ä dä modernt att forske om cancer, men forskarna ska väl ha nåt å göre di också”.

I samma reportage var det andra som uttryckte sin glädje över att vi faktiskt brydde sig om dem, trots att de bor i en liten bruksort.

Vi får ofta höra av myndighetspersoner att information om miljögifter och hälsorisker måste lyftas ner på en begriplig nivå, så att de kan återge den till personer som kontaktar dem. Då tänker ni säkert att byråkrater inte heller är så duktiga på att kommunicera begripligt. Vi har alla olika sätt att uttrycka oss och vi förstår vår egen profession allra bäst. Vi behöver därför bli bättre på att uttrycka oss begripligt och förmedla information effektivare.

En annan viktig fråga är hur målgruppen vill bli informerad. Det försöker vi nu tillsammans med Linnéuniversitetet i Kalmar att ta reda på genom att sammanställa resultat från en enkät, som har skickats ut till befolkningen i vårt studieområde. Förhoppningen är att svaren ska kunna hjälpa oss och andra att nå ut med information så att befolkningen kan tillgodogöra sig den.

Text: Ingela Helmfrid, Biolog, Arbets- och miljömedicin, Linköping