PFAS, PFOS och PFOA i våra kroppar

PFAS-ämnen är syntetiska fluorinnehållande kemikalier som tillverkats sedan 1940-talet. Anledningen är att de har speciella egenskaper såsom att de är vattenavstötande eller bra och effektiva att ha i brandsläckare då man ska släcka bränder. Hemma hos dig finns det säkert också flera plagg i garderoben eller skor i skohyllan som är behandlade med eller innehåller PFAS.

Släktingen teflon kan också finnas i din stekpanna som en ”non-stick”-beläggning som gör att inte det som steks inte bränner fast. Bra om man vill laga fettsnålt men man kanske inte vill ha teflonet i maten som ska ätas. Totalt tror man idag att det finns mer än 3000 olika PFAS-ämnen som används vid tillverkning av olika produkter.

Två av de vanligaste PFAS-ämnena är PFOS och PFOA som idag finns spridda i vår omgivning. De finns även i våra kroppar och hur mycket beror på hur gamla vi är och vad vi ätit och druckit. Ämnesgruppen hör till vad man brukar benämna ”svårnedbrytbara persistenta miljögifter” och ett problem är alltså att de är mycket långlivade. De som hamnar i våra kroppar kommer alltså att finnas kvar där, i vissa fall under många år.

PFAS-ämnen finns även i dricksvatten och på vissa platser i landet har man kunnat mäta upp mycket höga halter (Banzhaf et al 2017). Anledningen kan exempelvis ha varit att det i närheten funnits brandövningsplatser eller flygplatser där man använt brandskum som detta sedan läckt ut och förorenat kommunala eller privata vattentäkter. Ett exempel på detta är Uppsala där man i nyligen publicerade arbeten kunnat visa hur blodets halter av olika PFAS-ämnen har förändras mellan åren 1997 och 2014 (Glynn et al 2014, Stubleski et al 2017).

PFOS eller perfluoroktansulfonat är ett vanligt förekommande PFAS-ämne.

Frågan som man då förstås ställer sig är hur pass farligt det är att exponeras för PFAS-ämnen. En sammanställning som försöker ge svar på detta gjordes 2013 av Livsmedelsverket (Glynn et al 2013). I den senaste Miljöhälsorapporten (sidorna 152 och 153) kan man läsa att man i Europa bedömt att en daglig exponering på upp till 0,15 μg PFOS/kg kroppsvikt inte bör leda till någon nämnvärd hälsorisk för människor. Den allmänna befolkningen i Europa antas heller inte exponeras för högre halter än detta riktvärde men ett undantag kan här vara personer med hög fiskkonsumtion (Miljöhälsorapporten 2017).

Det vi äter och dricker bidrar alltså till vad vi får in i våra kroppar och nu finns en del nyare studier där man undersökt hur olika typer av kosthållning påverkar detta. Bland annat en undersökning som gjorts på äldre personer i Uppsalatrakten och där man studerat hur blodets halt av olika PFAS-ämnen relaterar till den typ av diet som deltagarna haft. Man kunde då visa att deltagare med en kosthållning som överensstämde med den som rekommenderats av WHO hade lägre halter av PFAS än de som åt mera medelhavslikt eller de som åt en kost med lite kolhydrater och mycket fett (Sjogren et al 2016).  Detta går också i linje med resultaten i en tidigare koststudie utförd i samma befolkning och som visade att en medelhavsliknande kost kunde kopplas till ökade nivåer av vissa toxiska metaller och persistenta organiska föroreningar. Slutsatsen blev här alltså att den kosthållning som rekommenderats av WHO kunde kopplas till lägre nivåer av de undersökta miljögifterna (Ax et al 2015).

När det gäller risken för hjärtkärlsjukdom efter exponering för PFAS-exponering finns det idag ingen tydlig bild. I en nyligen publicerad svensk studie har man intressant nog kunnat visa på signifikanta skillnader mellan könen med avseende på blodets halt av några PFAS-ämnen och förändringar i blodkärlen. Det visade sig här att det bland kvinnor fanns ett samband mellan blodets halt av en typ av PFAS och mera förkalkning eller plackförtjockning i halspulsådern (Lind et al 2017), . Märkligt nog så var det tvärt om för de män som ingick i studien. Det återstår att se om vad som kan ligga bakom de könsskillnader man såg och om det är så att kvinnor kan vara mera känsliga än män för en PFAS-orsakad utveckling av hjärt- och kärlsjukdomar.

Kan man undvika att bli exponerad för PFAS-ämnen? Ett bra första steg är att höra med sin kommun om det finns några uppgifter om vilka halter som finns i dricksvattnet. Om man har en egen brunn och bor nära en plats där brandkåren eller militär kan ha haft en övningsplats eller om det i närheten funnits någon industri som kan ha förorenat marken kan halterna vara höga. I så fall kan man överväga att analysera det egna vattnet. Helst ska halten ligga under 90 nanogram per liter (Livsmedelsverket). Positivt är att Livsmedelsverket nu har uppdaterat sina rekommendationer och riskhanteringsåtgärder för dricksvatten och fisk som är förorenat av PFAS. Förhoppningsvis kommer detta bidra till att vi i framtiden kommer att få i oss mindre av skadliga PFAS-ämnen (Livsmedelsverket 2016).

Fisk kan innehålla PFAS och därför är det bra att ta reda på var den har fångats. Om den kommer från en sjö i närheten kan man ringa sin kommun och fråga om det gjorts några analyser av halten PFAS-ämnen där. Om det skulle finnas höga halter i vattnet bör man förstås undvika fisken därifrån och istället välja sådan som fiskats i havet eller i en sjö med låga halter. En annan sak som man som konsument kan göra är att titta på innehållsförteckningen på de produkter som man köper och välja bort de som innehåller PFAS-ämnen. Några vanliga frågor och svar om PFAS-ämnen kan ses på Livsmedelsverkets hemsida (Livsmedelsverket) och i ett faktablad från en amerikansk myndighet för toxiska substanser (ATSFDR).

Anm. PFOA och PFOS är ämnen som analyseras i vatten eller blodprover hos oss på AMM i Linköping.

Referenser

AMM I Linköping. Information om analysen av PFA och PFOS.

ATSDR, Agency for Toxic Substances and Disease Registry, Perfluoroalkyl and Polyfluoroalkyl Substances (PFAS) Frequently Asked Questions, 2017.

Ax, E., Lampa, E., Lind, L., Salihovic, S., van Bavel, B., Cederholm, T., Sjogren, P., Lind, P.M. Circulating levels of environmental contaminants are associated with dietary patterns in older adults. Environ. Int. 75; 93–102; 2015.

Banzhaf S, Filipovic M, Lewis J, Sparrenbom CJ, Barthel R. A review of contamination of surface-, ground-, and drinking water in Sweden by perfluoroalkyl and polyfluoroalkyl substances (PFASs). Ambio 46; 335–346: 2017.

Glynn A, Cantillana T, Bjermo H. Riskvärdering av perfluorerade alkylsyror i livsmedel och dricksvatten. rapport 11 – 2013 från livsmedelverket.

Glynn A, Benskin J, Lignell S, Gyllenhammar I, Aune M, Cantillana T et al. Temporal trends of perfluoroalkyl substances in pooled serum samples from first-time mothers in Uppsala 1997-2014. Report to the Swedish EPA (the Health-Related Environmental Monitoring Program), Livsmedelsverket, Uppsala, Department of Environmental Science and Analytical Chemistry (ACES), Stockholm University; 2015.

Lind PM, Salihovic S, van Bavel B, Lind L. Circulating levels of perfluoroalkyl substances (PFASs) and carotid artery atherosclerosis. Environmental Research 152; 157–164: 2017.

Livsmedelsverket, Information om PFAS, 2017.

Miljöhälsorapport 2017, Folkhälsomyndigheten, 2017.

Livsmedelsverket, Riskhantering – PFAS i dricksvatten och fisk. Livsmedelsverket. 2016.

Sjogren, P.; Montse, R.; Lampa, E.; Salihovic, S.; van Bavel, B.; Lind, L.; Lind, P. M. Circulating levels of perfluoroalkyl substances are associated with dietary patterns − a cross sectional study in elderly Swedish men and women. Environ Res 150; 59−65: 2016.

Stubleski J et al., The effect of drinking water contaminated with perfluoroalkyl substances on a 10-year longitudinal trend of plasma levels in an elderly Uppsala cohort. Environ Res 159; 95-102: 2017.

Text: Ximing Yuan, specialistläkare och Per Leanderson, toxikolog, Arbets- och miljömedicin