Onödigt lidande

Då lidandet är onödigt och skulle kunna förhindrats, blir man inte bara illa berörd. Man blir arg.

Här kommer min Arga lista

Vibrationsskador

• För att arbetare tvingats hålla för länge i vibrerande verktyg. Om inte bygget blir klart i tid, blir det vite.
• Svåra smärtor och nedsatt livskvalitet
• För att det inte finns hjälpmedel som underlättar, de är för dyra att införskaffa.F
• ör att tidspressen övervinner säkerhetstänket.
• För att man jobbar ensam i stället för i par, det spara resurser.

Astma på grund av välkända exponeringar

• För att ventilationen brister eller arbetslokalen är undermålig för det den ska användas till.
• För att skyddsutrustning inte finns eller används.
• För att man inte vet vad man arbetar med.

Orimligt hög arbetsbelastning

Döva örat vänds mot protester och varningssignaler. Resurser satsas istället när personen redan är sjukskriven och behöver rehabilitering.

Lång rehabilitering.

Man skulle kunna lägga ett karbonpapper över patienternas historia.

Samma exponering- samma symptom. Så förutsägbart. Att hamna i en usel arbetsmiljö är som att bli inslängd i en varginhägnad.

Utfallet är givet. Ingen är tillräcklig stark fysiskt eller psykiskt för att inte ta stryk. En till ung man eller kvinna med bestående skador, som får minnessvårigheter, smärtor eller fysiska begränsningar de inte förväntade sig få före ålderns höst.

Att arbetsgivare inte tar sitt arbetsmiljöansvar kostar samhället i form av sjukskrivning, rehabiliteringsåtgärder och läkemedelskostnader istället för skatteintäkter och utfört arbete. Det kostar även arbetsgivaren i form av utebliven arbetskraft, förlorad kompetens, nedsatt produktion, resurser till upplärning av vikarie och ibland hög personalomsättning. Men det drabbar främst individen i form av smärta, minskade fritidssysselsättningar, nedsatt livskvalitet, sjukskrivning och mindre pengar i kassan.

Jag har flera gånger undrat:

Måste svetssömmar vara blankputsad? Varför måste det estetiskt tilltalade för ögat vara viktigare än arbetarna som gör jobbet?Måste man vid upphandlingar titta på kronor och ören, då man vet att underleverantören inte har en chans att följa arbetsmiljölagen med sina skambud?Måste organisationer slimmas till gränsen att bli anorektiska så att individer kommer i kläm och drabbas av ohälsa?

Det man vinner i korta loppet kanske man förlorar långsiktigt?

Som en motpol till min arga lista har jag en önskelista

• Riskbedömning av vibrationsnivåer och införande av andra sätt att arbeta eller bättre verktyg.
• Riskbedömning av hur man arbetar. Kan man investera mer i hjälpmedel och planera scheman så att det blir mindre tidspress och att en person inte ensam behöver göra tunga lyft? – Så att kroppen håller ett helt arbestliv.
• Riskbedömning av vad man jobbar med. Utsätts man för skadliga ämnen och hur kan man arbeta för att inte exponeras?
• Riskbedömning av arbetsbelastningen på arbetsplatsen. Om många går sjukskrivna, om personalen kortar in raster och luncher, jobbar över och sover dåligt är det en varningssignal. Istället för att optimera och låta återstående medarbetare jobba mer, springa fortare, bör man överväga andra alternativ. Mer resurser? Skära bort arbetsuppgifter? Det kanske är mer ekonomiskt på lång sikt.

Om man la mer tid, tankekraft och resurser på riskbedömningar och förebyggande insatser och således främjade hälsa, är jag övertygad om att min arga lista skulle blivit mindre. Färre individer skulle passa in i beskrivningen, färre personer skulle drabbats av onödigt lidande.

Mer information om hur man systematiskt arbetar med arbetsmiljön går att läsa hos Arbetsmiljöverket Länk till annan webbplats.

Satsa på förebyggande arbete, det lönar sig!

Text: Elisabeth Lindberg, specialistläkare vid  Arbets- och miljömedicin i Linköping.